Vad kostar en Afrikansk man?

När jag skilde mej för ett antal år sedan bodde fem av mina sex barn ännu hemma varav fyra var minderåriga. Jag har överlevt med sparsamhet på snuttjobb och arbetslöshetsunderstöd. Efter många år av hårt arbete och barnafödande är min kropp inte mera i sånt skick att jag kan göra tungt kroppsarbete. De senaste åren har min situation förbättrats åtskilligt. Flera av barnen har flyttat hemifrån och min minsting fyllde 16 år i förra veckan. Jag har också tagit steget bort från arbetslösheten och jobbar nu som frilans yrkeskonstnär. Jag kan själv bestämma när jag vill jobba och också i princip hur mycket jag vill jobba. Det är inte alltid lätt att få det att gå ihop men betydligt lättare än tidigare. Mina målningar säljer bra och jag fyller ut med kurser och projekt.
Min man som alltså ännu inte fått varken visum eller uppehållstillstånd har både fotbollskontrakt och arbetskontrakt på byggarbetsplats här i Finland. Eftersom han är utplockad ur sitt sammanhang har han ingen möjlighet att försörja sig i ett fattigt land med så många människor som Nigeria, så jag är tvungen att skrapa i hop en liten summa varje månad att skicka till honom så att han överlever.

Nu ska ni få höra hur de räknar på ambassaden och på migri. Min lön är klart för liten. Jag kan försörja fyra minderåriga men inte en Afrikansk man. Till det krävs en månadslön på 2500€ per månad. Det borde min man också förtjäna. En Afrikan som kommer första gången till Finland borde ha ett arbetskontrakt med lön på 2500€ när han anländer, trots att han inte kan språket eller förstår kulturen. Fotbollskontrakt med division 2 anses som hobby eftersom han förutom naturaförmåner som bostad, mat, kläder och försäkringar bara får 900€ i månaden som fickpeng. I byggbranschen får han inte als jobba för de arbetsplatserna är endast till för  EU medlem.
Tror ni att jag ljuger, nej det är alldeles sant. Jag vet, jag är mitt upp i denna verklighet. Tillsammans skulle vi vara starka. Vi skulle försörja oss själva och inte ligga någon till last och ha ett bra liv. Nu går vi på katastrofens brant. Vi är gifta och alla ensamförsörjningsförmåner som jag haft har dragits bort. Men mannen som ska hjälpa att försörja får inte inresetillstånd. Vad som är det allra grymmaste, är att de inte finns lagar som kan hjälpa eller sydda oss. Nu är jag, trots att jag är Finsk medborgare, utanför alla lagar som ska skydda mina rättigheter. Jag är för fattig för att ha rätt till att leva tillsammans med min man. Jag är för fattig för att ha rätt att älska och att bli älskad.
1+1= 0