Med denna ring......

Stenen är ljusgul nästan genomskinlig. Kalle säger att det kan vara citrin-kvarts. Han har kluvit den och sedan sågat upp en bit i en tunn skiva. Jag sätter den mot lampan för att titta på strukturen. Det ser ut som sprucken is. Kalle säger att den duger bra som sten i en ring, att sprickorna inte är något hinder. Stenen är passligt hård och ändå bra att bearbeta. Han slipar ytan blank och slät så att den börjar skimra. Jag tycker om den. Jag fotograferar den för att dokumentera hela processen från början till slut. Jag tänker göra en digistory om våra ringar.

Vårt bröllop blev ju lite som det blev. Att gifta sig i Nigeria kan vara lite kaotiskt. Mitt i all röran så sa vi hela tiden till varandra att vi kommer att göra det på riktigt sen, sen när vi är i Finland hos vänner och sen hemma hos hans egen familj i hans hemby. Nu gör vi det så gott vi kan under de omständigheter som råder och med de resurser vi har. 

Ringarna köpte vi av en man som sålde krimskrams och sånt till ett pris av ca 1€ styck. De var enkla förgylld koppar och redan efter bara någon dag började ringen bli mera koppar än guld. Vi hade inte råd till att köpa något dyrare. Alla våra pengar gick åt till papperskriget med både de Nigerianska myndigheterna och de Finska. Ringarna blev en bisak men de måste ändå finnas vid vigselceremonin. Sam som skulle vara mitt bröllopsvittne, hjälpte oss att hitta fram till mannen som sålde ringarna. Vi stannade vid ett försäljningsstånd mitt bland alla andra stånden. Runtomkring stod storögda barn och en flock getter. Nästan varje stånd hade en solblekt parasoll spänd över bordet som skydd mot den heta solen. De tre männen skötte affärerna medan jag stod vid sidan om och tittade på människor, djur och trafiken som gick i en dammig karavan bara ett steg bort från försäljningsståndet. Vi gjorde proceduren kort. Handelsmannen hade en hand full ringar i en plastpåse som han tog fram ur en ficka. Vi hittade några som passade, ett par skrynkliga sedlar bytte ägare och sedan var det inte mera med det än så.

Jag tog det som en rutin att alltid titta efter stenar på marken när vi var ute på promenad. Ibland hittade vi jordhögar som spolats rena under den pågående regnperioden. Jag plockade sådana stenar som jag tyckte att var fina men oftast slängde jag dem tillbaka i dikeskanterna innan vi nått hotellet igen. Långsamt samlades en vacker hög av diverse stenar i vackra färger på fönsterbrädan i hotellet. Granit och kvarts hör till den vanliga berggrunden också här i Nigeria. Enstaka vacker marmorbit från någon byggplats hittade jag också. Jag visste ju inte vad jag skulle titta efter så det blev mest att gå på känn och plocka de som såg lite annorlunda utanpå, men det var inte så lätt.

En eftermiddag när vi var på promenad hittade vi en hel stenhög vid sidan av vägen. Jag rusade dit för att se om jag kunde hitta något av intresse. Det var min man som såg den. Han tog den i handen synade den noga och räkte fram den till mej….Is this good….

 Vi ska ha ett riktigt bröllop, jag kanske till och med två bröllop. Vi ska ha gäster och fest och en präst som välsignar oss. Vi ska ha fina kläder och mitt hår ska vara uppsatt i en vacker frisyr med blommor inflätade. Vi ska ha musik och mycket att äta……och vi ska ha ringar, som är bara våra, gjord av en sten från Nigeria, handgjord av en hantverkare från Ekenäs. Vår viktigaste dag i livet skall vara vacker. Ett steg i taget tar vi mot vårt mål.

Jag tittar på den vackra skimmrande ytan av den polerade flisan. Jag tänker…hur lätt det är att tappa bort livet när vi skyndar mot ett mål någonstans i fjärran. Mitt hjärta är varmt. Jag är mitt i äventyret. Denna stund är viktig.