Möte med mitt andra hemland.

Min stora syster brukar berätta att när hon gick i skolan lärde hennes lärare att barnen i Egypten blev uppäten av Nilens krokodiler, men att alla vara vana så de brydde sig inte. Samma lärare lärde mej att alla Afrikaner bor i lerhyddor med halmtak. I början av min vänskap med min man ville jag klargöra för honom hur lite vi egentligen vet om hans världsdel. Jag berättade inte om krokodilerna men sade att jag tycker att det är lustigt att vi tror att de ännu bor i lerhyddor. Min man förstod inte det roliga i historien utan förklarade allvarligt att det är skönt att bo i lerhyddor som känns svala när det är varmt, samt andra fördelar som finns med att bo i lerhus som drunknade i mina förvirrade tankar när jag förstod att de faktiskt bor i lerhyddor med halmtak, ja inte alla, men en del.
Jag har inte rest mycket men har iallafall besökt ett antal av våra europeiska grannläder och Spanien, Grekland och Italien. Jag har faktiskt också besökt ett mycket tomt turistparadis i Egypten, ensam mitt under någon pågående kris på andra sidan Rödahavet. Jag trodde att den resan skulle ha förberett mej på ett och annat. Och så hade jag ju läst på en del innan jag reste, och frågat.
En av mina insikter när jag mötte Nigeria är att inget kunde ha förberett mej. Väldigt få saker som berättats för mej var sant och det som berättats var inte relevant i min situation. Huvudstaden Abuja var en sak för sig. Där fanns butiker i västerländsk standard, det fanns gatbelysning och klippta gräsmattor, asfalterade gator och elektricitet. Men det var inte i de fina områden med parker och femstjärniga hotell som jag rörde mej.
Min man hade säkert tänkt och planerat väldigt noga innan han bestämt sig för vilket hotell vi skulle bo på. Han själv bodde hos släktingar och han ansåg att den platsen inte var säker för mej och där fanns elektricitet bara sporadiskt korta stunder under dygnet. Visserligen hade de en generator men det blev dyrt att ha den på hela tiden för att hålla igång takfläkten.
Hotellet bestod av flera parhus med enkla rum och toalett. Husen var byggda av rappade stenblock med plåttak. Rummet hade stengolv och släta väggar. Innertaket bestod av vita spånskivor. Allt var enkelt möblerat, en dubbelsäng ett bord en fåtölj och en tv. I taket fanns en fläkt och i väggen en kalluftsblåsare som sällan fungerade. På golvet fanns småkryp, på väggarna mögel och ödlor. Toan saknade delvis innertak, bara kallvatten fungerade, vc-byttan saknade lock och duschskåpet var ett längesedan avslutat kapitel. Men jag älskar det här hotellet och jag kommer absolut att bo där igen om jag bara har möjlighet. Det har sina fördelar. Den största fördelen var att inget var tillrättalagt för västerländska turister. Det var mitt inne bland med gyttret av privata, vardagliga livet i en vanlig förstad till Abuja. Här var en superbra bas att bunkra i mellan äventyren.

Jag kommer att dela med er minnen från min resa. Det är sagan om skönheten och odjuret, båda i samma skepnad, en liten fläck, mitt inrutade område som jag plöjde igenom, fram och tillbaka, dag efter dag, hand i hand med min man. Och ni kommer att älska det och vilja åka dit för att alltid önska er tillbaka.