Fågel av Aska, res dej upp!

Jag har kravlat mej upp ur gropen igen. Insikten om hur krass verkligheten egentligen är, hur idiotiskt systemet är utarbetat, nästan till omöjligt  att förstå och absolut omöjligt att efterfölja, gav mej en rak höger och jag damp. Vi trasslar in oss i våra egna garn och ingen kommer ut som en gång fastnat i de klibbiga trådarna av organiserat samhällssystem. Helheten blir så svår att kontrollera, så därför klänger vi oss fast vid små detaljer för att göra saken begriplig åtminstone för oss själva. Människan vill se logik i vad som rör sig i rummet som berör ens eget liv. Utanför rummet angår inte oss. Vad som är innanför dessa väggar bestämmer vi i viss mån själva, men inte allt och alltid. Det gäller att vara vaksamma när vi matas. Ibland kryddas födan med information som inte är relevanta eller som styr oss in i en hage med rädslans stängsel. Men jag säger…. det finns så mycket intressant att upptäcka när man börjar tänka själv och ifrågasätta. Utanför de imaginära stängslen finns en stor värld med nya tankar och  intryck som bara väntar på att utforskas.

 

Det är liksom när det bildas en spricka i dammen. Först sipprar det  droppvis in nya tankar och ett tu tre brister hela  verklighets-muren och vi virvlar omkring i en okontrollerbar vildsint verklighet.

Jag är där, i dessa virvlar. Jag förstår inget och kan inte styra. Försöker jag sprattla emot sjunker jag in i dyn och  mitt medvetande drunknar i oanvändbar information. Det är just vad det är, tankarna som kommer till dej när du virvlar omkring i  slaskvattnet av dina egna vanor och  övertygelser. Inget av vad du trodde var sant eller går att tillämpa här. 

Nu finns det två sätt att reagera. Klamra dej fast i det som var den gamla verkligheten och försöka förstå eller bara kasta all barlast över bord och låta skeppet kastas hit och dit i stormbyarna. Långsamt lär vi oss segla under de nya förhållanden eller kanske vi hamnar på ett rev eller en ny kontinent. En sak är säkert vi lär oss nya saker och vårt medvetande föryngras och blir smidigt. Det går att känna sig bekväm i allt detta nya, som surfaren som rent av mistag plötsligt hittar balans och hamnar mitt i en tunnel av brusande vatten.

Jag ser möjligheterna. Jag kommer inte att bli förtorkad och bitter, bara jag kan förmå mej att komma upp på surfbrädan. Vågen är här. Det är inte försent, inte för svårt. Det är bara att göra en ansträngning för att häva mej upp, så är jag där i tunneln av klart vatten. Strömmarna kommer att föra mej och som albatrossen seglar till synes utan ansträngning på de varma uppvindarna. Så kan också jag höja mej.

Världen är full av möjligheter. Vem lyckas, vem förlorar. Är det inte så att det är den som fortsätter att leka, den som ser varje dag som ett utmanande spel att kasta sig in i, en  runa att tyda och en gåta att lösa , den vinner. Det gäller inte att överleva livet, vi har kommit hit för att leva.