söndag 10 februari 2013

Landsförrädare och inkräktare.



Jag blir skräckslagen igen när jag läser Huvudstadsbladets inlägg om inflyttnings statistik. Kommentarerna är öppet rasistiska eller  förklädd i sarkasm och ironi. Men det som skrämmer mej mera är hur förvirrade vi är trots att vi har tillgång till så mycket medial information.  När jag läser notisen förstår jag lite varför. Det som skrivs där är inte fakta utan bara en vårdslöst utkastad statistisk på hur många människor från utlandet som kommer att befinna sig i huvudstaden inom några år.  Vad säger oss detta ....ingenting. Alla människor, studerande, flyktingar och asylsökande, arbetstagande, familjeåterföreningar  inklusive inflyttning från våra grannländer är inbakade i denna siffra. Asylsökande från länder i krig blir här i samma grupp som välutbildade Ester, Ryssar och Svenskar. Hur stor del av procenten är just dessa och för att inte tala om gästarbetare, diplomater och högskolestuderande från asiatiska och afrikanska länder.
När man läser både på och mellan raderna i kommentarerna kan man ana att det är outbildade individer från U-länder och krigszoner som är den faktor som folk i allmänhet fruktar mest. Dess behöver mycket stöd av samhället och har svårt att anpassa sig efter många traumatiska upplevelser.
Men hur stor del av alla invandrare är de egentligen, det framkommer aldrig i några statistiska uträkningar som vi får se i media. Det enda vi matas med är siffror som inte berättar någonting om kostnader och vinster. Inte heller i arbetsmarknadsfrågor, behov och utbud, får vi en saklig inblick i den verkliga situationen. Det pratas allmänt om pensionering av de stora årskullarna, men vad innebär det i frågan om arbetssituationen i Finland. Hur mycket arbetskraft behöver vi. Om vi inte kan producera arbetskraft i Finland så borde vi ju importera arbetskraft då, kan man tänka sig. Varför inte utbilda arbetskraften här. Är det inte just unga outbildade som ännu är anpassningsbara som vi kan utbilda enligt vår egen standard och efter behov, om man ser det krasst. Eller  så behöver vi sådana som kan producera denna arbetskraft. Så hur vi än ser det så borde alla vara välkomna. Dessa första pionjärer har det alltid svårare, men om vi tänker det som en investering på framtiden, att det här är de nya finska medborgarna, då är dessa människor som nu anländer de allra viktigaste, och vi borde anstränga oss att ta hand om dem, eftersom de kommer att guida sina senare anländande systrar och bröder in i vårt samhällssystem. De här som redan bott här en tid kan handleda och förklara på ett helt annat sätt än när vi försöker förstå deras kultur så att vi kan integrera nykomlingarna på ett smidigare sätt. Det handlar om att bygga broar från det gamla till det nya, för det nya kommer om vi vill eller inte. Vi måste förbereda oss inte försvara och stänga ute så länge det är möjligt. Dammen brister förr eller senare iallafall. Man ska stämma i bäcken kanske inte betyder att man ska bygga en bäverdamm utan att man ska se till att bäcken rinner i en stadig fåra.

Jag är då alldeles säker att trotts vårt välorganiserade samhälle och vårt fina socialsystem kommer vi inte att se någon anstormande inflyttningsvåg av oanad storlek. Kanske vi får en kallsup i det första skvalpet, om vi inte förbereder oss, men nog ska väl Finland också hänga med i utvecklingen. Vad säger att Finland har rätt att vara en isolerad ö där vem som helst får gå ut men inget in. Då blir vi snart som katterna på The isle of Man i England, svanslösa och självdöda redan i fosterlivet. Kanske rätten att utvandra borde kvotsättas på samma sätt som rätten att invandra. De som lämnar landet borde anses som landsförrädare. Tänk så mycket skattepengar som satsats och sen ger de sig iväg när de ska bli till nytta. Det här tycker jag är logiskt....eller åtminstone inte ena galnare än det andra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar