Jag hade gjort ett generalfel som är healerns vanligaste miss. Jag hade lyssnat på människors klagan och gått in i världssorgen. Är det så konstigt att jag är utmattad. Min kollega som igår fick vara min läkare med utmaningen att rensa ut all ohyra jag släppt in, lappa och laga alla hål som släppte ut min energi och skaka mitt medvetande så att jag kom till mina sinnen, gjorde ett bra arbete. Endast en liten ego-hattifnatt störde min sömn så att jag gång på gång vaknade ur mina renande kaotiska drömmar. Hattifnatten sa två saker. Först sa den: Nå, nu går han till en annan, men jag bara svarade helt kall, att sånt där tjafs kan du försöka inbilla mej. Mycket kan jag tro men inte det. Nå, försökte hattifnatten med en ny strategi....Gud har ångrat sej. Va? sa jag, vad säger du? Har Gud ångrat sej, varför då. Nå, sa hattifnatten, för att du har varit elak.
Gud har en plan. Till den hör hans grundplan att alla ska hitta hem. Jag sa alla! Också de som går vilse gång på gång får alltid nya möjligheter. När de yrat omkring några tusen år i mörker så kommer ändå alltid den dan när den förvirrade människosjälen ser en liten gnista av ljus och börjar sin långa vandring liksom nattfjärilen dras mot lampan. Sen finns det en personlig plan. Det är spelet som Gud och vi personligen gjort upp tillsammans för att få ut max av äventyret som kallas liv. Det påminner lite om det klassiska Afrikas stjärna. Vi väljer våra vägar, stöter på hästskor, rövare och ädelstenar av olika valörer. Jag har inte hittat så många ädelstenar men rätt mycket hästskor. Min väg har alltid varit kantad av rövare. Afrikas stjärna har jag hittat så klart och vunnit spelet men misslyckades att få hem den till boet eftersom jag stötte på rövare. Men i Guds och mina spelregler hade han lovat att När jag hittar Afrikas stjärna så får jag ta hem den till boet. Ja det var till och med det som hela spelet hade gått ut på. Nu kommer denna hattifnatt, mitt i natten, och påstår att Gud har ändrat på spelreglerna. Hur kan den med sitt "Nå...." komma och påstå något sådant. Hattifnatten log ett listigt leende.
Min mans tillit är så mycket större än min. Hans tålamod är större och han är mentalt stark som tusen oxar. Jag är den svaga lilla flickan som gått med i stora barnens vilda lekar med obegripliga regler. Min man lyfter mej gång på gång och borstar dammet av kläderna och blåser på mina blodiga händer och knän. Han funderar aldrig över om Gud har ändrat sina planer. Att Gud skulle vara så simpel att han lurat oss, det kommer aldrig ens upp som en skugga av en spegling i hans tankevärld.
Min man är min stjärna, inga rövare kan komma och ta honom ifrån mej och Gud ändrar inte på regler eller bestraffar oss för att vi snubblar eller gör misstag. Stjärnan kommer nog hem till boet och spelet tar inte slut då utan allting fortsätter med nya diamanter och hästskor att hitta tillsammans.
Hattifnatten sjunker ihop som en ballong som tappar luft. Å det är så roligt att vara jag. Få se vilka figurer jag stöter på idag.....Godmorgon mitt livs stjärna. I dag är dagen när det öppnas nya dörrar för dej att hitta hem.
Det är därför jag har slutat lyssna. Jag har slutat lyssna på människors klagan, på människors goda råd, på det som är relaistiskt. För i min själv finns den styrka som säger att det finns en mening med att vi har träffats, hur skulle det annars vara möjligt att min man kommer till mitt land, till min stad, på DAGEN som jag blir singel. Hur kan det annars vara möjligt att han träffar mig en dag som jag inte skulle kunna bry mig mindre, hur är det annars möjligt att han trots det ser den jag är och respekterar det han läser av mig, för att vänta till en stund när jag är redo för hans kärlek. Hur kan det vara så att en enda person kommer hit och visar sig vara den enda på denna jord som kan förstå mig på ett sätt som jag trodde var omöjligt!
SvaraRaderaDet jag försöker säga är att inte lyssna på människor, det är bara människor, lyssna på ditt hjärta, lyssna på hoppet! Så länge det finns hopp, finns det liv.
Kära syster på ön. Jag är idag särskilt glad över dina ord. Det är just vad jag känner och tycker. Jag vill inte längre spela efter ambassadens noter. De har sugit så mycket energi av mej. Så mycket extra arbete jag har fått göra när jag i stället kunde vara nyttig både för min mans och mitt eget land, för mina vänner och min familj. Jag är inte realist så som det räknas att vara realist i svenska ordförklaringar. Min realism säger mej att kärleken är den starkaste kraften på jorden och Gud bestämmer över allt. Knapparna i brickspelet i Abuja är bara ynkliga knektar som tror att de gör vad som är rätt. Vi kommer att vinna du och jag för vi slåss för våra män. Knektarna har inte mycket att vinna de bara gör sitt arbete. Idag tvättade jag ur penslarna. Jag ska måla mej hela vägen till min man. Under tiden drömmer jag om att leka med barnen på hans gata.
Radera