När min berättelse fortsätter kommer ni att märka att sanningen är lika flyktig som rök en vinterdag. Det som syns är mycket mera än bara rök men försöker du samla ihop röken i en säck är allt det som syntes bara en fläck på botten av din behållare. Lika flyktigt är minnet. Minnet kan ändra sig och då förändras hela historien. Vad som också är intressant är att alla talar sanning, men vad som är sanning för dej kan vara lögn för mej. Ingen vill erkänna att de påstått något lögnaktigt. Men att allt går att tolka, är en bra grund för missförstånd. Att människor tolkar olika gör saken ännu mera komplicerad. Vi formar alla sanningen i vårt eget huvud till vad vi tror och önskar att det var som vi upplevde, hörde eller såg.
Vi kan ta det första ordet i en människas liv som exempel....mor....Det betyder så olika saker för dej och mej. Min mor är snäll men lite disträ och eftersom min barndom annars var trygg så älskar jag henne trots hennes oberäkneliga sidor. Men om din mamma slog dej eller ännu värre, lät dej vara osedd, så är ordet mor något som ger dej obehag och motvilja. Kring varje ord ska vi försöka skapa en verklighet som ska vara så lika som möjligt för oss alla. Hur kan det vara möjlig, då vi inte ens kan får till det första ordet rätt.
I min berättelse fanns ordet bror. Det var första gången på min resa som jag snubblade över en fallgrop för missförstånd på grund av kulturskillnader. Broder kan betyda så mycket. En Afrikansk bror är förutom dina bröder också dina kusiner, dina svågrar, dina vänner eller grannar. Bor du i Finland så är alla mörka män dina bröder, men också dina vita vänner är dina bröder och systrar.
Så vi talar alla sanning. Jag sa: din mans bror är min man, ja sant, men det är inte hans biologiska bror, och hon svarar, min man har ingen bror, Ja också sant, nej han har ingen ogift bror som kunde bli min man. Vi talar alla sanning, men sanningen är olika för oss alla. Det är de små detaljerna som får en sanning att plötsligt bli bara nästan sant, och halvsanningen att bli lögn. Jag lär mig försiktighet, vaksam över varje steg jag avvägt väljer att stiga. Det gäller att bli förstådd.
Jag har ofta funderat, om det kanske är lättare, att leva med en man som du helt säkert vet att du inte har en aning om vad han menar med det han säger , trots att du känner igen ordet, än om du tror att du vet vad ordet betyder för att det är ett språk du kallar ditt modersmål, och eftersom du vet vad ordet brukar betyda så utgår du ifrån att det var just det han menade med det han sa.
Ska vi acceptera att vi egentligen inte förstår något alls. Ska vi acceptera att det egentligen aldrig går att förklara vad du har för avsikter. Och de som inte vill lyssna. De som inte bryr sig om vad du egentligen menar med det du säger utan bara bryr sig om vad de anser att är mera sannolikt. De som tror sig veta att du alltid döljer sanningen, och som gör vad de vill, vad du än säger...nu pratar vi om ambassaden igen....som vet alldeles säkert att alla som kommer från min mans land är lycksökande brottslingar, och som hänförd konstaterar, att häxan var en häxa för hon flöt när vi kasta henne i sjön. Ska vi bara tiga stilla och låta deras sanning vara den enda sanningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar